Stockholm, den 12. Maji 1835.
Sex år äro förflutna, sedan jag lemnade det sköna Italien, och likväl synes det mig som jag var der i går. Minnet föryngras med hvarje dag, och en gestalt framträder skön och härlig i dess rika galeri, just i detta ögonblick. Det är Albert Thorwaldsen.
En af mina Vänner, Herr P. Sällström reser till Italien, och jag har lemnat honom dessa rader. Han är en utmärkt Sångare, och skall finna sig särdeles smickrad, om Herr Etats-Rådet behagar tillåta honom bese dess Ateliers, och täcktes någon gång hedra honom med sitt personliga umgänge.
Då jag skildes från Rom, erhöll jag ett löfte om en liten Modell, componerad och utförd af Thorwaldsens egen hand. Skulle en för mig lycklig stjerna brinna, medan Sällström är qvar i Rom, så är jag viss, att han med nöje låter inpacka den i en låda och hemför den till mig.
Med varmaste tacksamhet för all mig bevisad godhet och vänskap, under mitt vistande i Rom, har jag äran vara
Herr Etats Rådets
uppriktige och vördnadsfulle vän
Karl Aug. Nicander.