L.
TILL ALBERT THORVALDSEN.
När jag en gång med dig i midnattsstunden
Vid Pantheon såg, huru månen log
Och göt sin glans uti dess pelarskog,
Men skuggor höljde sjelfva tempelrunden:
Du sade: “Ej förgäfves öfver sunden
Till Rom i fordna dagar Göthen drog. —
Res icke bort! Blif här!” — Min hand du tog:
Den trycktes, innerligt med din förbunden.
Jag svarade: “Ack! Rom tillhör ju Dig.
Som Alarik Du Rom har öfvervunnit:
I din eröfring Du ett hem har funnit: —
Farväl! ett annat hem förbidar mig.” —
Se, då blef månens glans i moln begrafven:
I nästa månsken bar jag pilgrimsstafven.
–––––––––––––