The Thorvaldsens Museum Archives

S.T. Herr Conferenz Råd m.m.m.m.

Det benägna afseende, som Herr ConferenzRådet, wid mitt besök för några år sedan i Köpenhamn, täcktes skänka mig, med anledning af hågkomst af min Bror, som för lång tid tillbaka, flere år fått med Herr ConferenzRådet sammanlefva i Rom; lefver wisst hos mig i oförgängelig hågkomst, men icke skulle jag kunna wåga derwid fästa hopp om ytterligare utsträckning af samma godhet för någon enskild önskan, hvaremot jag när det angår främjande af skön Konst, och i synnerhet den del deraf, som Herr ConferenzRådet bragt till så förwånande höjd, icke befarar något ogillande af min handling, i det jag ödmjukast anhåller, att med dessa rader, få bereda tillträde till Herr ConferenzRådet af en ung Man, Herr Molin, hvilken efter att med några försök i gipsbildning, här hafva förwånat, nu önskade få underställa den högste KonstDomaren: huruvida dess anlag, hvad man här i allmänhet willat tro, men Herr Molins modestie blott tillåtit honom innerligt önska, werkeligen äro af art låta hoppas den utveckling, han i framtiden, under outtröttligt bemödande der för, syntes en gång lofva en högre tillfredsställelse –
Den unge Mannen har tillhört andra yrken, tills han af inre drift fördes att göra några försök till bildande af en buste och en Statue, hvilka båda så förvånande lyckats, att man här allmänt hos honom will ana de utmärktaste anlag, och derför manat honom söka bereda sig öfvertygelse: huruvida förhoppningarne ega werkelig grund, eller i hvad han åstadkommit, tillfälligheten hafvit synnerlig del –

Genom Herr ConferenzRådets mästerwerk, har sculpturen fått ett nytt och högre lif och Herr ConferenzRådet skall ewigt lefva uti den – Men säkert misstager man sig ej i den föreställning, att Herr ConferenzRådets interet för Konsten med förkärlek omfattar allt hvad för dess främjande kan bidraga, och så wågar jag förnya min ödmjuka anhållan, det Herr ConferenzRådet täcktes sätta Herr Molin i tillfälle att wisa, huruvida de förmodade sällsyntare anlagen äro werklige, då i sednan fallet Herr ConferenzRådet wisst ej wägrar honom de benägna råd hvarigenom han sättes i tillfälle att säkrare och snarare gå det afsedda målet till mötes –

Enskildt wågar jag knappt uttala, den likwäl hos mig så innerliga önskan, att af Herr ConferenzRådet godhetsfullt wara ihågkommen, men oupphörlig är hos mig den utmärkta högaktning, hvarmed jag har den äran framlefva

S.T. Herr ConferenzRådets m.m.m.m.