Per Daniel Amadeus Atterbom
Rom
Erik Gustaf Geijer
Uppsala
Dateringen fremgår af Svea, hvori brevteksten er publiceret, se Atterbom, op. cit.
Nazarenernes orientering mod fortiden forklares med en spekulativ tysk nationalkarakter; franskmænd og englændere siges at male med selvtilfredshed. Nogle lægger sig efter enkelte mestre eller sætter deres udtryk sammen af fleres, andre kopierer, og så er der naturgenierne. Englænderne opfatter Thorvaldsen og Byron som naturgenier, fordi de værdsætter det levende og skønne, men ikke påskønner dybde.
Den 16 Mars.
[...]
...[Nazarenerne] återvänder till det sköna och väsentliga i ett längesedan förflutet, hvars herrligaste, men också sista, frukt var den oöfverträfflige RaphaelI. Att en åsigt, som genom sin motsats till de flesta samtidas begrepp om konst och dess bestämmelse, nödvändigtvis till en början måste yttra sig med ett revolutionerande lynne, först hos tyska konstidkare skulle tändas och utvecklas, följer av den spekulativa, historiska och religiösa rigtning, som är själen i Tysklands nationalbildning. Bland Italienarna ha de hittills blott vunnit en Maltesare till lärjunge. De andra, äfvensom Fransoser och Engelsmän, fortfara med mycken beqvämlighet och sjelftillfredsställelse att måla statuer, coups de theatreII, nakna flickor och gaeliska töckenbilder. Somliga förgrubbla sig på GuidiskaIII ätherfärger och Mengs’iskaIV idealer, andra äflas att i eklektiska compositioner sammandestillera tre eller fyra mästares (t. ex. Raphaels, TitiansV och Correggio’sVI) olikartade storheter, en talrik mängd repeterar oupphörligt DavidsVII fransyska tragedier, några tro sig vara i besittning av den pura Naturen, samt yrka med höga rop på kraft och naturgeni. Det sista, nemligen enligt sitt begrepp därom, förmena sig Engelsmännen till ett utmärkt mått hafva upptäckt hos Thorvaldsen, hvarföre de ock värdera honom ungefär ur samma synpunkt, som de upphöja sin nyaste modeskald, Lord ByronVIII, till ett non plus ultraIX bland alla skalder på jorden. Tvifvelsutan äga Britterna sinne för allt, som på ett djerft och öfverraskande vis är lefvande och ursprungligt: men de flesta tyckas dock sätta det sköna och det stora blott i uttrycket av en ovanlig kraftansträngning. Om philosophi, religion och poesi kan hos alla dessa egentligen ej vara fråga, hvarken i principerna, eller i den känsla som leder deras utöfning.
Annorlunda Tyskarne. [...]
Denne tekst er et uddrag af et brev, som oprindelig blev trykt i tidsskriftet Svea i 1820, jf. Atterbom, op. cit. Teksten er skrevet af herfra. Der citeres kun de dele af brevet, der har med Thorvaldsen at gøre.
Teksten findes også trykt i Böök, op. cit. med ortografiske og redaktionelle ændringer.
Svea trykte også Atterboms breve fra 14.3.1818 og 23.3.1818.
Sidst opdateret 17.09.2018
Rafaello Sanzio da Urbino (1483–1520).
Et coup de théâtre er en pludselig og/eller uventet hændelse i et teaterstykke.
Dvs. à la den italienske maler Guido Reni (1575–1642).
Dvs. à la den tyske maler Anton Raphael Mengs.
Den italienske maler Tiziano Vecellio (c. 1488/1490–1576).
Den italienske maler Antonio Allegri da Correggio (1489–1534).
Den franske historie- og portrætmaler Jacques-Louis David.
Den engelske digter George Gordon Byron.
Dvs. “hertil og ikke længere”.